16.11.2011
Hah, att jag inte har glömt bort det här. Tänk att mina fingrar så lätt glider över knapparna och skriver in det lätta lösenordet.
Men det var inte det jag skulle skriva.
Jag saknar dig, Ellen Nathelie Begner. Jag saknar dig så jävla hårt.
någon, någon alls. Att sitta på sitt rum och bara glo in i den gröna väggen och veta att det inte finns någon som behöver en just nu. Jag vet att ingen kommer knacka på min dörr under hela kvällen, hela natten. Jag vet att min telefon inte kommer ringa. Jag bara stör, alla har sina egna problem.
Ibland så fryser jag och skriker jag och river jag och gråter jag för att jag saknar er. Och sen så saknar jag er ännu mer, då blir jag ledsen och kroppen blir så mycket tyngre när jag inser att jag inte kan få kontakt med
Jag vill bara sova men när jag väl ligger i sängen fortsätter mina ögon bara att stirra. Stirra upp på den vita väggen. Jag tänker, men samtidigt så gör jag inte det. Eller? Jag gör inte ett skit.
Och nu igen så fryser jag. Med strumpor, tröja, byxor, halsduk och under ett täcke fryser jag. Jag känner mig så äcklig.
Men nej, det är inte synd om mig. Det är mitt liv. Det är min personlighet. Det är jag. Så det är inte synd om mig, nej, aldrig mera synd.
Hah, att jag inte har glömt bort det här. Tänk att mina fingrar så lätt glider över knapparna och skriver in det lätta lösenordet.
Men det var inte det jag skulle skriva.
Jag saknar dig, Ellen Nathelie Begner. Jag saknar dig så jävla hårt.
Ibland så fryser jag och skriker jag och river jag och gråter jag för att jag saknar er. Och sen så saknar jag er ännu mer, då blir jag ledsen och kroppen blir så mycket tyngre när jag inser att jag inte kan få kontakt med någon, någon alls. Att sitta på sitt rum och bara glo in i den gröna väggen och veta att det inte finns någon som behöver en just nu. Jag vet att ingen kommer knacka på min dörr under hela kvällen, hela natten. Jag vet att min telefon inte kommer ringa. Jag bara stör, alla har sina egna problem.
Jag vill bara sova men när jag väl ligger i sängen fortsätter mina ögon bara att stirra. Stirra upp på den vita väggen. Jag tänker, men samtidigt så gör jag inte det. Eller? Jag gör inte ett skit.
Och nu igen så fryser jag. Med strumpor, tröja, byxor, halsduk och under ett täcke fryser jag. Jag känner mig så äcklig.
Men nej, det är inte synd om mig. Det är mitt liv. Det är min personlighet. Det är jag. Så det är inte synd om mig, nej, aldrig mera synd.
Avskrivningsinlägg 35.
Dagen kom, men ingen märkte det. Förutom jag, som dog flera gånger om. Rädslan tog över och jag kände mig inte som vanligt. Allt rann isär och jag har fortfarande svårt att få ihop det. Snälla, prata med mig! Varför svarar du inte? Allt verkar inte bli som det skulle men jag står här ändå, kämpar. Kanske förgäves men nu med tårade ögon orkar jag inte bry mig. Skriket som fyller min lunga ska snart ut i den stora, kalla världen. Det är faktiskt kallt, min hand är verkligen iskall, men det känner inte ni. Men jag gör det och det skadar. Jag känner knappt några ord längre men ändå så strömmar det ut sådana. Jag.. vill inte ta farväl men samtidigt vill jag inte säga hej och fortsätta prata. Nej.. Jag vill lösa det hela, sen vill jag vara i min mjuka bubbla.
Erik, lämna mig inte. Världen tycks så.. förstörd. Du tycks så.. förstörd. Men jag älskar dig ändå, för vem får säga att trasigheten inte är vacker? Visst är vi vackra? Samtidigt så vet jag att det kommer ta slut, det tar nästan alltid slut. Det gör mig rädd, för jag har insett att jag vill ha dig. För all jävla tid i resten av mitt jävla liv. Ja, jag vill ha dig. Saknar dig när du inte är här. Kom hjälp mig att bli varm, jag behöver dig och din värme. För min hand är så frusen, och hela kroppen blir snart blå. Har mitt hjärta kanske slutat att slå? Men alla andetag med dig får mig att lugnas och smärtan minskas så mycket. Jag tappar orden igen, så jag säger väl hejdå, eller kanske farväl? Nej, inte än. Jag säger bara hejdå, nu vänder jag mig om för att gå ett tag. Kom, hjälp mig och välj. Dag eller natt, liv eller död. Kom, hjälp mig och svälj. Allas hemligheter och drömmar. //Ragnar
